Okej så jag har inte skrivit på den här bloggen på länge och nu när jag läser mina gammla inlägg inser jag hur dåliget jag faktiskt mådde under den perioden. Under de månaderna jag inte har varit här och bloggat har det hännt en hel massa jävla skit. Jag har slutat svälta mig själv, men inte av fri vilja. Jag äter fortfarande ingen frukost och lunch men när jag kommer hem bara frossar jag i mig mat vilket inte är bra, men jag har helt tappat suget för sötsaker och onyttiga snacks vilket är bra. jag äter frukt istället. 

Där emot så har min syn på världen och livet förändrats ganska mycket. Jag har inget hopp kvar, varför ska man ens leva om man ändå dör tillslut. Varför fösöker man smita från det uppenbara, varför vill man inte bli gamal? alla kommer dö för eller senare. det är något som inte går att undvika. Ibland avundas jag de som har dött. Jag tycker aldrig synd om den döde, jag tycker bara synd om den som lever. när man är död så lider man inte. alla som vandrar på jorden lider så är det bara. alla lever i sitt personliga lilla helvete. jag förstår inte varför folk blir så ledsna när någon avlider. det skulle hända förr eller senare. det spelar ingen roll om man dör som spädbarn eller som 90 åring. jag tycker inte synd om den som dör ung. den som dör ung slipper allt onödigt lidande. livet tar slut jag skulle lika gärna kunna dö här och nu. varför inte. ingen skulle bli ledsen. jag vill inte att någon ska bli ledsen om jag dör. jag vill att de ska grattulera mig för min seger. jag har övervunnit Gud och slått döden i sitt eget spel. så gråt inte om jag dör. samlas hemma, drick öl och ät pizza. fira min död. då har ni hyllat mig. så kan ni minas mig. flickan som ville dö. flickan som avundades den döde och flydde från livet. 

och jag vill inte höra en massa skit om att jag ska vara tacksam till Gud för att jag vaknade idag. om gud brydde sig så skulle han avsluta mitt liv. att  säga att vi människor finns på jorden för att ta hand om den, eller för att sprida en religion vidare är lika med att säga att gud är en självisk jävel. han är lika självisk som jag är. jag vet att det är själviskt att ta sitt liv, och att vilja dö efter som att jag inte kommer känna något men de i min omgivning kommer känna. känna en massa. nästan för mycket. jag vill dö utan att någon annan blir påverkad av min död. jag är rädd för att leva men är inte modig nog att ta mitt liv. det är för att jag är rädd för vad som händer efter. mitt ovetande lämmnar mig i ett svart töcken av räddsla och jag vet inte vad jag ska göra. jag vill att min död ska vara en olycka, då skulle folk inte kunna känna sig skyldiga eller säga att det var deras fel att jag tog mitt liv. därför vill jag att min död ska vara en olycka. att jag ska bli påkörd eller något liknande. då är det inte mitt fel. inte mina näras heller. samtidigt vill jag inte att jag ska dö och folk ska vara omedvetande om att jag själv styr över mitt öde. det här med att ta sitt liv är svårt. att hänga sig själv borde väll vara lättast, men jag vill inte lämna mitt lik dinglande i ett rep när mina föräldrar kommer hem det är bara grymt. jag vill inte att min död ska skada någon. att skära upp sin vrist vore ju ett annat alternativ, men pappa tog mina rakblad så jag har inget att skära mig med. skulle ju kunna ta en kniv dock, men, jag vet inte. jag skulle kunna hoppa ner från en byggnad eller framför en bil. men det är det hemska ögonblicket när man faller. tänk om man ångrar sig. nej fy. jag kan inte skjuta mig själv, det krävs mycket för att göra det, desutom så har jag ingen pistol och jag är rätt så säker på att jag inte kan få tag på en. jag skulle kunna ta en överdos på någon medicin, men jag vet inte vilken, det enda jag vet är att om man överdosar alvedon så får man sjukt ont och njurarna förstörs sakta. sömnpiller, ångest dämpande eller antidepressiva skulle ju kunna vara nått men jag har inte sådana mediciner, och jag tror

inte att man kan få tag på sådanna mediciner utan recept och jag är 14. det funkar inte så. 

 

jag är så ledsen att jag har försudlat era datorer med mina tankar och jag hoppas att ni har mer livslust än vad jag har. det gör jag verkligen. och jag hoppas att ni ingte delar min pessimistiska syn på världen och livet. men om ni gör det så är jag jävligt ledsen. jävligt ledsen.